Många vindkraftsägare överväger att lämna fullserviceavtal för att ta större kontroll över drift och kostnader. Men förändringen påverkar inte bara underhållet, utan även försäkringen och premien kan förändras. Här förklarar Ellen Fernandez Thysell, senior försäkringsförmedlare på Marsh, vad som händer och vad du bör tänka på.
Vi på Marsh får ofta frågor från vindkraftsägare som står inför valet att gå från fullserviceavtal till underhållsavtal för sina landbaserade vindkraftverk.
I ett fullserviceavtal överlåts helhetsansvaret för drift och underhåll till leverantören. I ett underhållsavtal tar ägaren i stället ett större ansvar för den löpande driften och vissa underhållsåtgärder. Vad som ofta är mindre tydligt är hur denna förändring påverkar försäkringspremien.
När anläggningsägaren behåller mer ansvar genom ett underhållsavtal förändras riskbilden ur försäkringsbolagets perspektiv. Under ett fullserviceavtal ligger en betydande del av ansvaret för att förebygga, åtgärda och bekosta skador hos leverantören, som har specialiserad kompetens, resurser och rutiner för att minimera driftstopp och tekniska fel. Detta minskar risken för allvarliga skador och långa produktionsbortfall, vilket i sin tur innebär en lägre risk för försäkringsbolaget att behöva täcka stora kostnader.
I de flesta fullserviceavtal ingår även ett ansvar från serviceleverantören om det uppstår en inifrån kommande skada, så kallad maskinskada. Dessa skador belastar försäkringen om de inte omfattas i samma utsträckning i ett underhållsavtal.
Vid övergång till underhållsavtal ökar ägarens ansvar för att upptäcka och hantera fel i tid. Framför allt hamnar kostnaden för att åtgärda skador i betydligt större utsträckning på ägaren. Försäkringsbolaget måste därför räkna med en högre sannolikhet för skador som anmäls och större ersättningsutbetalningar.
Detta leder ofta till att försäkringspremien höjs när ägaren går från fullservice- till underhållsavtal. Premieökningen speglar försäkringsbolagets behov av att täcka en större del av kostnaderna vid skador, eftersom ägarens egen riskhantering och underhållsansvar ökar. I praktiken betalar ägaren mer för att försäkra samma anläggning, trots att denne tar ett större ansvar för underhållet.
Försäkringsbolagen kan också kräva att ägaren dokumenterar sina underhållsrutiner och visar att rätt kompetens och resurser finns för att hantera driften. Bristande dokumentation eller otillräckliga rutiner kan påverka premien negativt.
Mellan fullservice- och underhållsavtal finns hybridavtal som kombinerar delar av båda modellerna. I ett hybridavtal kan vissa kostnader, exempelvis planerat underhåll och enklare reparationer, täckas av leverantören, medan andra – som krankostnader vid större ingrepp – undantas och bärs av ägaren. Denna modell ger viss kostnadskontroll och flexibilitet, men innebär också en mer komplex riskbild.
Försäkringspremien påverkas även här av hur ansvaret är fördelat. Eftersom vissa kostnader ligger kvar på ägaren bedömer försäkringsbolaget risken som högre än vid fullserviceavtal, men lägre än vid renodlade underhållsavtal. Det är därför viktigt att tydligt definiera vad avtalet omfattar och kommunicera detta med försäkringsgivaren för att säkerställa rätt premienivå och villkor.
