Det är svårt att förstå varför vi står här igen. Regeringen valt att kasta in handduken när det gäller det som kanske är vår tids viktigaste framtidsfråga – energin. Det är inte bara olyckligt, det är ett misslyckande som riskerar att få långtgående konsekvenser för hela vårt land.
För det här handlar inte bara om tekniska frågor, paragrafer eller procentsatser. Det handlar om människor. Om industrijobben i Norrland och Småland. Om familjen som vill kunna ladda sin elbil utan oro för att elräkningen ska skena. Om den unga generationen som växer upp och undrar om Sverige faktiskt menar allvar med klimatomställningen.
Näringslivet har länge efterfrågat tydlighet. De behöver veta att Sverige har en långsiktig plan för energin. Utan det tvekar företagen, investeringar skjuts på framtiden och jobb riskerar att flytta utomlands. Redan i dag ser vi hur bolag väljer andra länder med stabilare förutsättningar. Och ska vi vara ärliga – det är inte för att de inte vill vara i Sverige. Det är för att vi inte levererar vad de behöver.
Det är det som gör regeringens passivitet så frustrerande. För Centerpartiet har varit tydliga: vi är redo att bidra, vi är redo att hitta lösningar. Vi vill se en bred och blocköverskridande energiöverenskommelse. För det är bara så vi kan bygga den långsiktighet som krävs för att klara både klimatet och konkurrenskraften.
Låt oss vara konkreta. Vi behöver mer fossilfri elproduktion, och vi behöver den snabbt. Vi behöver investeringar i vindkraft, solkraft, vattenkraft – och ja, om någon vill investera i kärnkraft på marknadsmässiga villkor är även den välkommen, även om det lär vara decennier bort innan något är färdigbyggt.
Men det räcker inte. Vi måste också se till att elen faktiskt kan nå fram. Flaskhalsarna i nätet måste byggas bort. Tillståndsprocesser behöver kortas. Industrins omställning kan inte vänta i tio år på att myndigheter och regeringar ska bestämma sig.
Dörren står på glänt just nu. Om vi satsar för att ligga i framkant för omställningen finns en fantastisk möjlighet att det är vi som exporterar klimatlösningar till hela världen när de sedan ska ställa om. Gör vi det inte kommer det vara andra företag i andra länder som levererar. Och vi står där och ser på hur såväl arbetslösheten som importen bara ökar.
Det här är inte en ideologisk lekstuga. Det är allvar. Gör vi inte detta tappar vi både jobb och klimatkamp. Jobben, för att företagen går dit villkoren är bättre. Klimatet, för att fossila utsläpp fortsätter när grön industri inte kommer på plats.
Resultatet blir att Sverige förlorar – och att nästa generation får bära bördan av vår passivitet. Det blir en ekonomisk och moralisk skuld som kommande generationer får betala.
Det går inte att sopa under mattan. Antingen tar vi ansvar nu, eller så väljer vi att blunda och hoppas att problemen löser sig av sig själva. Men så fungerar inte verkligheten. Att Tidöpartierna valde att lämna förhandlingsbordet är inte att ta ansvar, det är att abdikera.
Centerpartiets dörr står fortfarande öppen. Vi vill se ett seriöst samtal, med fokus på lösningarna, inte på kortsiktiga politiska vinster. Sverige förtjänar bättre än så. Vår industri, våra företagare, våra unga – alla väntar på besked.
Så låt oss återuppta samtalen. Låt oss bygga den energiöverenskommelse som är nödvändig för framtidens Sverige. Inte för Centerpartiets skull, inte för regeringens skull, utan för landets skull.
Det här handlar i slutändan om något mycket större än partipolitik. Det handlar om Sveriges framtid. Och det ansvaret kan inte någon av oss fly ifrån.
