Grön el sätter fart på industrins omställning

Nyindustrialisering, industriboom, elektrifiering – det är en enorm omställning på gång i industrin. Vi gjorde en liten intervju med Lars J Nilsson, professor vid Miljö- och energisystem, LTH på Lunds universitet för att ta reda på mer!

Vad innebär utvecklingen som allt oftare benämns som exempelvis nyindustrialisering och industriboom?

Jag ser det som att efter Parisavtalet och att man på allvar tar till sig att det är nollutsläpp som gäller, så började det ske ett skifte i industrin. Tidigare har man pratat om att minska utsläppen 20-30-40 procent och då kunde man lämna industrin lite utanför. Sen den parallella utvecklingen på snabba kostnadsminskningar på sol och vind har gjort elektrifiering till en intressant lösning.

Det första steget kom 2016 när Vattenfall, LKAB och SSAB i Dagens Industri går ut och säger hur man ska göra stålet fossilfritt. Sen är det många andra som följt efter där.

Det väcker många intressanta frågor. En är att man kan tänka sig att industrin börjar lokalisera sig dit där det finns grön el. Det är lite vad vi ser ske nu. Vi ser datacenters som lokaliseras där det finns grön el. Likadant nu vad gäller batteritillverkning.

Jag hörde Polestars VD i somras som sa att tankar ni vår bil med grön el så har den noll utsläpp. Men tillverkningen av fordonet orsakar 26 ton koldioxid, och det vill vi ska vara noll 2030. När det kommer elbilar eller byggnader där man använder grön energi så blir det väldigt intressant att titta på materialen. Det är de inbyggda utsläppen som börjar bli de stora – det är egentligen tvärtemot hur det varit tidigare. När jag var doktorand så var det självklart om man gjorde livscykelanalyser att tillverkningen var en rätt liten del av påverkan – de stora utsläppen skedde under driftsfasen. Snart är det tvärtom.

Har du kunnat förutse denna utvecklingen?

Av en slump var jag en av de som var först på banan. Under 2009-2010 så var jag involverad i en IPCC-rapport – en specialrapport om förnybar energi. Jag arbetade med ett avsnitt om dels system – el, fjärrvärme osv. – dels om industrin; hur integrerar vi förnybara energikällor i de här olika sektorerna och delarna av energisystemet? Det fanns ju ingen riktig litteratur då samtidigt som IPCC-rapporten är en ”utvärdering av kunskapsläget”. Energiintensiv industri står för 70-80 procent av energianvändningen; cement, stål och kemi. Det räckte ju inte direkt att sätta solceller på taket bara.

Men då började jag tänka att med det förnybara elsystemet blir el den primära energibäraren och då kommer man in på elektrifiering för att det är dumt att omvandla för mycket. Elektrifiering och vätgas. Historiskt har vi använt ett par, tre delar fossilt för att producera en del el – får man nu el som det primära så kommer man använda el för att producera bränsle. Det är ju också något som man börjar se nu med ammoniak och metanol.  

Intresset har ökat de senaste fem åren med företag som exempelvis SunFire och Liquid Wind. Efter Parisavtalet så har man steppat upp och man har riktat mer och mer strålkastare på industrin från Bryssel. I stålindustrin sker det nu en väldigt snabb omorientering. När Hybrit startade för fem år sedan så möttes det av stor skepsis från övrig stålindustri – att det kommer aldrig att gå. Nu har i princip alla stora stålbolag i Europa vänt om i den frågan.

Regeringen ska inom kort presentera en nationell elektrifieringsstrategi – vad har du för tankar kring den?

Generellt kan jag tycka att Sverige och Energimyndigheten varit sent på den här bollen. Också med tanke på vilka möjligheter det skapar för Sverige och lokalisering av industrin. Vi skrev en rapport runt 2015 där vi pekade på att elektrifieringen kommer att öka vårt elbehov samtidigt som Energimyndigheten höll på med sina scenarier. Då trodde alla att elanvändningen kommer att vara konstant – även om man elektrifierar bilflottan så kan man energieffektivisera vilket inte skulle skapa någon ökning på totalen. Nu kommer många rapporter där man nästan försöker överträffa varandra i elbehov framöver.

När vi frågade bilindustrin för fem år sedan om de var intresserade att betala mer för grönt stål i olika sammanhang så sa de alltid nej. Sen, för kanske tre år sedan, så sa Scanias VD till Hybrit på någon mässa i Tyskland att de ska köpa grönt stål från dem. Där har också skett ett skifte och det ingås nya partnerskap. Daimler-Mercedes och Scania-Volkswagen köper ju numera andelar i H2 Green Steel.

Varför sker denna nyindustrialisering i norra Sverige?  

Dels tror jag det handlar om att det är glesbefolkat, dels enorma vindkraftspotentialer tillsammans med vattenkraften som balans, billig grön el. Det här med lokaliseringen av industrin som vi var inne på; det finns ställen i Australien, Södra Afrika, Chile där man har kombinerade sol- och vindresurser som är fantastiska. Det är inte omöjligt att tänka att mycket av energiintensiv industri därmed omlokaliseras. Australien har också järnmalm och idag exporterar de järnmalm och koksande kol men i framtiden kan man tänka sig att de tillverkar järnet där med hjälp av grön energi.

LKAB exporterar ungefär 80 procent av sin pelletsproduktion, 20 procent går till SSAB:s masugnar. Nu tänker de att det vore vettigare om de reducerade järnmalmen i Sverige och exporterade så kallad järnsvamp. Sen kan man blanda järnsvampen med skrot i ljusbågsugnar i Tyskland. Om man inte har masugnarna längre så är det bättre att reducera järnoxiden i Sverige. Det handlar också om att behålla förädlingsvärde.

Där är enorma möjligheter, men vilka utmaningar ser du som störst?

Om man tar det generellt i världen så är det nog att så snabbt som möjligt försöka få elproduktionen fossilfri. I Sverige så finns utmaningar när det gäller vindkraftsutbyggnad och transmission. Det klagas en del på Svenska Kraftnät och på tillståndsprocesser. Vi behöver bygga ny och stark elnätsinfrastruktur.    

Hur viktig är vätgasen i det hela?

Grön vätgas, och kanske även blå under en period om man gör det på ett bra sätt, blir väldigt viktig om man riktar blicken mot industrin. Eftersom det är ett huvudalternativ för stålproduktion. Kemiindustrin, plast, petrokemin, handlar om kol- och vätgasatomer som ingår i alla organiska föreningar; kolväten och alkoholer. Ammoniak för gödsel innehåller också väte. Nu börjar man titta ganska mycket på ammoniak som fartygsbränsle. Det har annonserats flera planer på ammoniakproduktion i Australien. Där händer det redan grejer. Nyligen skickade Saudiarabien första tankern med blå ammoniak till Japan – den blev blå för att de använde koldioxiden för att öka oljeutvinningen. Så det är kanske inte så bra.

Eftersom industrin ska nå nollutsläpp så blir vätgasen väldigt viktig. Intressant också för att du får enorm kapacitet av elektrolysörer och möjlighet till vätgaslager. Man kan balansera nätet med den här industriella efterfrågan av vätgas. Det är något som Vattenfall tycker är intressant i Hybrit och räknar på vad det kan innebära. Sen är kruxet där hur man ska optimera vätgaslagret.

Det är väldigt viktigt att titta på materialåtgången och återvinning för att dämpa behovet av el. Det kom nyligen en artikel om att man kan göra plast helt fossilfritt genom elektrifiering, genom att återvinna mycket mer och att ha biomassa som insats istället. Då hade petrokemin behövt 10 000 TWh för att ställa om i världen – idag använder världen 24 000 TWh. Det är rätt mycket el… Det är oerhört viktigt att man försöker undvika den primära produktionen av jungfruliga material som är så energiintensiv.