Negativa priser, låga capture rates och höga obalanskostnader har präglat början av året för vindkraften i norra Sverige. Samtidigt har geopolitiska spänningar, gaslager och ny EU-politik påverkat bränslepriser och PPA-marknaden.
De senaste månaderna har varit tuffare än vanligt för våra nordliga vindparker. Som en grund så är det mycket vatten i magasinen, vilket sätter press på spotpriserna eftersom vattenproducenter producerar för att slippa behöva spilla vatten under kommande vårflod.
Dessutom har vi haft flera tillfällen med mycket vind och milda temperaturer. Allt detta har resulterat i mycket låga och negativa spotpriser i både SE1 och SE2, samtidigt som en kannibaliseringseffekt ledde till så kallade capture rates om endast 27 % (!) i SE2 (cirka 40 % i SE1 och 65 % i de södra delarna).
Våra mer sydliga delar av landet har dock haft betydligt högre nivåer, med nästan alla månadssnitt över 50 euro-nivån, till och med ett snitt över 90 EUR/MWh i februari i SE4. Gaspriserna som påverkar de europiska elprisnivåerna har bland annat hållits uppe av ovanligt låga gaslager. Men nu är det framförallt de extrema geopolitiska spänningarna som påverkar alla bränsle- och CO2-priser, och den senaste utvecklingen med tullar har snabbt tryckt bort köpkraft.
På spotmarknaden har man även under de senaste veckorna åter börjat se effekterna av den snabba solcellsutbyggnaden i Tyskland som resulterat i den berömda ank-kurvan med mycket låga och till och med negativa priser mitt på dagen. Nu när våren kommit och efterfrågan faller så ökar denna effekt.
Ytterligare en sak som har påverkat en del av de svenska vindparkerna väldigt mycket de senaste veckorna är införandet av mFRR EAM och 15-minutersupplösning. Detta har av olika anledningar lett till svårare prognostisering samt extremt höga obalanskostnader vissa timmar. De som har avtal med fasta obalanskostnader kan vara, i alla fall, tillfälligt glada, men även där kommer kostnaderna att stiga på sikt då BRP:erna kommer att behöva göra justeringar för att täcka upp.
Vi kan bara konstatera att det har blivit ännu mer viktigt och brådskande för alla elproducenter att förbättra sin prognoshantering och öka sitt agerande på intradag-, regler- och balansmarknaderna för att säkerställa rimliga kostnader och öka möjligheterna till marknadsintäkter. Vi ser en tydlig ökning i förfrågningar om support inom dessa områden till oss.
De höga obalanskostnaderna och övriga förändringar på regler- och balansmarknader påverkar också PPA-marknaden till viss del. Till exempel blir klausuler kring vem som har rätt att agera på dessa marknader, och eventuella konsekvenser om beslut påverkar den andra partens intäkter, aktuella. I övrigt när det gäller PPA-marknaden så skulle jag fortsatt beskriva den som ”köparens marknad” där säljintressen fortsatt är stora men köparna något avvaktande. HybridPPA:er blir alltmer intressanta från båda sidor.
Vi väntar också fortfarande på besked om eventuella förändringar kring våra elområden; det kan bli lite klurigt hur detta ska lösas i befintliga avtal. På EU-nivå så uppmuntras fortsatt PPA:er till industrisektorer, till exempel nyligen i en handlingsplan för stålsektorn. Flera vätgasprojekt inväntar fortsatt en delegerad akt för ”low-carbon hydrogen” för att färdigställa en PPA-strategi.
När det gäller den politiska fronten så kan jag ju heller inte låta bli att, även denna gång, nämna kärnkraftsförslaget. Propositionen var ju som väntat mycket lik utredningsförslaget men med den mycket viktiga skillnaden att beloppet för Cfd-mekanismen togs bort helt.
Det vill säga att inte det inte längre handlar om en möjlig ersättning upp till 80 öre/kWh, utan om ett pris som ska förhandlas fram per projekt – och det är väl inte en orimlig gissning att detta kommer att landa betydligt högre.
Riksdagen ska alltså fatta beslut om propositionen utan att veta kostnadstaket på vare sig detta eller lånefinansieringen. Och detta utan att ens ha utrett alternativ till storskalig utbyggnad av kärnkraft… Exempelvis är potentialen i svensk fjärrvärmesektor mycket intressant i kombination med förnybart, lagring, elbilar, efterfrågeflexibilitet med mera.
För att ändå avsluta med några positiva reflektioner för vindbranschen så kan jag konstatera att den svenska industriomställningen fortsätter. Det kommer fortsatt nya besked om elektrifieringsprojekt och nya industrisatsningar. Myndigheterna har visserligen sänkt den troliga utbyggnadstakten men det handlar främst om förseningar och inte om investeringsstopp. Våra relativt sett mycket låga elpriser drar fortsatt till sig intresse och på sikt kommer marknaden att balanseras.
Industrin är också i fokus inom EU, vilket även trycker på för förbättringar i Sverige.
Slutligen fortsätter batteriutbyggnaden i mycket snabb takt, vilket bör ge avspeglingar på marknadsvolatiliteten inom inte en alltför avlägsen framtid.
Observera: Analysen är skriven den 7 april och baserad på då tillgängliga fakta.
