Vindkraften har blivit grunden för nya industrisatsningar och framtidstro i Ånge kommun. Nu får kommunen Svensk Vindkraftförenings vindkraftspris – samtidigt som kommunalrådet Erik Lövgren uppmanar branschen att komma närmare människorna i de berörda bygderna.
Ånge kommun har under de senaste två decennierna vuxit fram som en av Sveriges mest expansiva vindkraftskommuner. I dag finns hundratals verk i drift eller under utveckling i kommunen, och nya industrisatsningar inom vätgas, elektrobränslen och AI-center planeras med tillgången på el som grund.
Nu tilldelas Ånge Svensk Vindkraftförenings vindkraftspris för sitt långsiktiga arbete med att kombinera vindkraftsutbyggnad med näringslivsutveckling och industriell omställning.
– Vi är ju inte bara vindkraftskramare för att skicka elen söderut. Vi vill skapa en situation där energiproduktionen gör att vi kan attrahera energiintensiv industri till kommunen och skapa jobb, säger kommunalrådet Erik Lövgren (S).
Ånge kommun har i dag flera stora vindkraftsparker i drift, däribland Björnberget med 60 verk och Cloud Vindpark med totalt 56 verk, och flera parker befinner sig i olika stadier av tillståndsprocessen. Kommunen beskriver själv tillgången till förnybar el och nätkapacitet som en central del av arbetet med industrietableringar.
Det är också där Erik Lövgren menar att Ånge skiljer sig från många andra kommuner. Vindkraften har aldrig setts som en isolerad energifråga, utan som en del av ett större arbete med att skapa framtidstro och ny ekonomisk aktivitet i en kommun som under lång tid präglats av industrinedläggningar och utflyttning.
– Vi har sett hur energiproduktion generellt, och vindkraftsproduktion i synnerhet, kan skapa förutsättningar för nya etableringar. Det handlar inte bara om själva verken, utan om vad energin kan användas till och vilka verksamheter den kan bära framöver.
Erik Lövgren tillträdde som kommunalråd år 2020. Sedan dess har kommunen – som enda kommun i Sverige – sagt ja till två nya vindkraftsparker under 2024.
Men när vindkraftsutbyggnaden tog fart i Ånge fanns ett tydligt motstånd. Olika grupper organiserade sig mot nya etableringar och frågan blev stundtals hårt polariserad.
Han beskriver processen som betydligt mer komplex än en vanlig plan- eller tillståndsfråga.
– Det handlar inte om logiskt förstående eller argument, utan om känslor. Och känslor är svåra att hantera. Men jag tror att det blev möjligt därför att vi kunde koppla vindkraften till något större – elförsörjning, nya etableringar och jobbskapande verksamhet.
Enligt Erik Lövgren handlar acceptansfrågan delvis om generationer och om hur landskap förändras över tid.
– När järnvägen drogs genom samhället fanns det säkert människor som tyckte att den förstörde utsikten. Men sedan växer det upp en generation som ser järnvägen som något naturligt. På samma sätt kommer människor att växa upp med vindkraften som en del av landskapet.
Han menar dessutom att den nationella debatten ibland ger en missvisande bild av hur frågan diskuteras ute i kommunerna.
– Vi är ute och knackar dörr nu inför valet och befinner oss i stort sett i hela kommunen. Det är inte en människa som tar upp att det är för mycket vindkraft eller att det ser för jävligt ut. Snarare finns det en förhoppning om att det vi har pratat om – industriexpansion och nya jobb – faktiskt ska komma till stånd.
Ett återkommande begrepp i Ånges arbete är ”lokal värdebehållning”. För kommunen handlar det om att försöka skapa så mycket nytta för bygden som möjligt utifrån den energi som produceras där.
– Den här mängden energi borde kunna användas till någonting i området där man kan skapa jobb och tillväxt. Energi eller el har de senaste fem–tio åren blivit en råvara som är lika mycket värd som skogen och malmen.
Han beskriver hur tidigare investeringar i elinfrastruktur fått en helt ny betydelse i takt med elektrifieringen och industrins ökande behov av effekt.
En avgörande pusselbit blev Björnbergets vindkraftspark och de ställverk som byggdes i anslutning till projektet. Det som från början var en lösning för att kunna mata ut el från vindkraften har i dag blivit en strategisk tillgång för nya etableringar.
– Det var nog ingen som tänkte på det för 15 år sedan när man byggde Björnberget. Men nu sitter vi med en nätkapacitet som blivit extremt värdefull. Det är egentligen det som är vår lycka.
Runt Tovåsen arbetar kommunen nu med det som kallas Tovåsenklustret – ett område där flera industrisatsningar planeras med direkt koppling till den el som produceras i kommunen.
De senaste åren har Ånge börjat profilera sig som en plats för nya energiintensiva industrier. Green Hydrogen Valley är ett av projekten, där kommunen tillsammans med företag och forskningsaktörer arbetar med vätgassatsningar.
Kommunens roll handlar dock inte främst om teknikutveckling, menar Erik Lövgren, utan om att förbereda samhället för den omställning som nu pågår.
– Vi jobbar mycket med de mjuka värdena. Vad händer med skolor, vägar, vatten och avlopp, restauranger och civilsamhälle om det kommer stora etableringar? Det är sådana frågor vi måste hantera parallellt med själva industriprojekten.
Samtidigt pågår flera konkreta industrisatsningar i kommunen. Ett av de största projekten gäller en planerad fabrik för elektrobränsle till flyget, där målet är att producera omkring 80 000 ton e-bränsle per år. Ett annat handlar om grön ammoniak och konstgödselproduktion, där vindkraften ska kopplas direkt till vätgasproduktion via ett eget elnät.
– Då skickar man inte ut elen på det vanliga nätet och tar tillbaka den igen, utan man pumpar energin direkt till fabriken. På ett sätt är det nästan som industrin fungerade för 125 år sedan – energin producerades nära verksamheten och användes direkt.
Även AI-datacenter finns med i utvecklingsplanerna för industrin i Ljungaverk. För kommunen handlar det om att bygga ett industriellt ekosystem kring energin, snarare än enstaka etableringar.
Erik Lövgren återkommer flera gånger till betydelsen av samarbete och lokal förankring. Han lyfter bland annat fram projektet Klevberget som ett exempel där lokala aktörer varit drivande under lång tid.
– Det där var egentligen ett praktexempel på hur det kan fungera. Det fanns markägare från området och en stark förankring redan från början. Då blir processen också något helt annat.
Samtidigt menar han att delar av vindkraftsbranschen fortfarande underskattar hur avgörande relationerna till de berörda samhällena är.
– Vindkraftsbolagen är för dåliga på att samtala med människor i de samhällen där de ska bygga. Om inte bolagen själva får med sig människorna som bor där – varför ska kommunen göra sig ovän med delar av bygden?
Enligt Erik Lövgren räcker det inte att komma in sent i processen med information och samråd. Bolagen måste finnas närvarande även mellan projekten.
– Var på plats, prata med människor och bli en del av samhället. Kom inte inflygande och prata om fossilfri omställning. Etablera ett kontor, anställ folk som bor på orten och skapa relationer.
Han lyfter dessutom fram regeringens nya stöd till vindkraftskommuner som en viktig del i den fortsatta omställningen.
– För en liten kommun som Ånge gör de pengarna skillnad. Det hjälper oss att klara välfärden och den fortsatta tillväxten. Men jag tycker att kommunerna på sikt behöver få en tydligare del av de värden som energiproduktionen faktiskt skapar.
Trots de stora planerna är Erik Lövgren tydlig med att mycket fortfarande återstår. Kommunen arbetar parallellt med frågor som bostäder, entreprenörsboenden och ny industrimark för att kunna möta en eventuell expansion.
Bakom optimismen finns också erfarenheten av decennier av nedläggningar och utflyttning. I kommunens egna underlag beskrivs utvecklingen som en resa från industriell tillbakagång till nyindustrialisering.
– Vi är på väg, men vi har fortfarande en lång bit kvar till målet, säger Erik Lövgren.
