I flera år har havsbaserad vindkraft och försvarsintressen beskrivits som en konflikt. Men runt om i Europa testas nu nya lösningar där energiproduktion, säkerhet och övervakning kan samexistera. I Sverige ska forskningsprojektet SAFEWIN visa hur det kan gå till.
Utanför Sveriges kuster blåser vinden över några av landets mest omdiskuterade framtidsfrågor. Här finns elen som industrin behöver, möjligheten att pressa priserna i södra Sverige – och havsområden där försvarsintressen länge satt stopp för nya etableringar.
Men bilden håller på att förändras.
Runt om i Europa testas nu lösningar där havsbaserad vindkraft och nationell säkerhet inte ses som motsatser, utan som två intressen som går att förena. Även i Sverige växer nya initiativ fram.
– Vi behöver gå från ett system där man mest säger nej till ett system där man försöker hitta lösningar, säger Karina Barquet, teamledare på Stockholm Environment Institute och ansvarig för forskningsprojektet SAFEWIN.
SAFEWIN är ett svenskt samverkansprojekt där Stockholm Environment Institute, Blekinge Tekniska Högskola, Försvarets materielverk och OX2 deltar. Målet är att utveckla modeller för så kallad dubbelanvändning, dual use.
Tanken är att havsbaserad vindkraft inte bara ska leverera el, utan också kunna bidra till miljöövervakning, skydd av kritisk infrastruktur och andra samhällsfunktioner. Det kan till exempel handla om att upptäcka avvikelser kring kablar, undervattensinstallationer eller annan aktivitet i havsområden där bevakning redan är viktig.
Teknik som används för drift och säkerhet i en vindpark skulle därmed också kunna stärka samhällets beredskap.
Debatten om havsbaserad vindkraft har länge präglats av konflikt. Försvarsmakten har i flera fall motsatt sig etableringar med hänvisning till radar, övervakning, övningsområden och skyddsvärda militära intressen.
Samtidigt växer elbehovet snabbt. Industrin elektrifieras, nya investeringar planeras och södra Sverige behöver mer produktion. Därför ställs frågan allt oftare på nytt: måste det verkligen vara ett val mellan energiförsörjning och säkerhet?
Frågan har också blivit mer akut i takt med ett osäkrare omvärldsläge. Energiförsörjning, beredskap och motståndskraft ses i dag som allt tydligare delar av samma helhet. Händelser kopplade till Hormuzsundet har samtidigt synliggjort sårbarheten i ett globalt fossilberoende, där störningar snabbt kan få långtgående konsekvenser.
Ett robust samhälle behöver inte bara försvarsförmåga – utan också tillgång till el när den behövs som mest.
För Karina Barquet är motsättningen inte given. Hon menar att konflikten ibland beskrivits som större än den behöver vara.
– Moderna havsbaserade vindkraftverk samlar redan i dag in stora mängder data för drift, underhåll och säkerhet. Det kan handla om rörelser under vatten, vibrationer, strömmar, ljud och andra signaler från den marina miljön, säger hon och fortsätter:
– Den informationen kan ses som ett problem i en försvarskontext. Men den kan också bli en tillgång. Frågan är hur data delas säkert, vem som äger den och vem som får tillgång till den.
Därför tittar SAFEWIN på såväl teknik och juridik som organisation. Det handlar bland annat om hur information kan delas mellan civila aktörer och försvar på ett säkert sätt – exempelvis genom AI-lösningar och så kallade federerade data, där rätt aktör får tillgång till rätt information utan att allt behöver öppnas för alla.
– Tekniken finns redan i andra sektorer, som bank och sjukvård. Nu undersöker vi hur liknande principer kan användas inom energisektorn och till havs, säger Karina Barquet.
Forskarna hoppas också kunna presentera konkreta kriterier för hur framtida lösningar kan byggas upp: vilken data som behöver samlas in, vem som ska ansvara för den och hur systemen kan skyddas mot intrång.
Även politiskt märks en vilja att komma vidare. Riksdagsledamoten Heléne Björklund (S) har föreslagit en nationell arbetsgrupp för samexistens mellan vindkraft och Försvarsmaktens intressen. Tanken är att samla myndigheter, näringsliv och beslutsfattare tidigt i processen – innan år av utredningar och investeringar riskerar att gå förlorade.
– Som det fungerar i dag får företag ofta lägga mycket tid och pengar innan de får besked. Det skapar osäkerhet och riskerar att investeringar aldrig blir av, säger hon.
Hon menar att Sverige har mycket att lära av andra länder.
– Jag har stor respekt för Försvarsmaktens behov. Men energifrågan är också en del av totalförsvaret. Då måste vi hitta former för att klara båda delarna.
Utanför Sveriges gränser pågår redan flera försök att lösa målkonflikterna. I Storbritannien har nya radarsystem lyfts fram som ett sätt att möjliggöra mer havsbaserad vindkraft. I Finland diskuteras vindkraft längs östgränsen som en del av både regional utveckling och beredskap. Och i Polen vägs energi- och säkerhetsfrågor samman i nya samarbeten kring Östersjön.
Det betyder inte att alla hinder är undanröjda. Men perspektivet har förändrats: från varför det inte går – till hur det skulle kunna gå.
För Sverige handlar detta ytterst om mer än enskilda vindparker. Det handlar om konkurrenskraft, elpriser, robusthet och möjligheten att bygga ett energisystem som fungerar även i en osäker tid.
Havsbaserad vindkraft lyfts ofta fram som särskilt intressant eftersom den kan byggas i större skala, ge hög produktion nära områden med stort elbehov och bidra till att stärka elförsörjningen i södra Sverige. Karina Barquet hoppas att SAFEWIN ska bidra till en mindre polariserad debatt och göra vägarna framåt tydligare.
– Om vi kan visa att lösningarna finns blir det också tydligare att det i slutänden handlar om prioriteringar och beslut, säger hon.
