Både Jeanette Lindeblad och Carl-Arne Pedersen har många år bakom sig i styrelsen för Svensk Vindkraft. Vid årsmötet lämnar de sina styrelseplatser – men behåller sitt engagemang för vindkraftens utveckling.
Hur länge har ni varit engagerade i föreningen?
Jeanette Lindeblad:
– Jag gick med som medlem i föreningen för 20 år sedan, och var under en tioårsperiod aktiv i valberedningen. För sju år sedan blev jag ombedd att gå med i styrelsen och ta över ordförandeposten – men bara tillfälligt, var tanken då.
Carl-Arne Pedersen:
– Jag blev medlem hösten 2003 när jag tillträdde tjänsten som VD för Varberg Energi. Vid årsmötet för 15 år, alltså redan 2007, kom jag med i styrelsen, och år 2010 valdes jag som vice ordförande.
På vilket sätt har föreningen kunnat bidra till utvecklingen av svensk vindkraft?
CAP:
– Vi har hela tiden jobbat i nära samarbete med aktörer inom alla delar av vindkraft, såväl leverantörer och ägare som myndigheter och andra beslutsorgan. På det sättet har vi kunnat bidra med våra kunskaper i givande dialoger.
JL:
– Precis, vi har identifierat var det finns kunskapsluckor och på senare år intensifierat arbetet med att förmedla kunskaper. Målet är alltid att föra våra medlemmars talan, och visa upp en kraftfull enighet kring viktiga frågor.
CAP:
– Ett annat viktigt bidrag till branschen är att föreningen, med dåvarande ordföranden Jan-Åke Jacobsson och undertecknad, redan år 2008, var med och tog fram YH-utbildningen Energitekniker med inriktning vindkraft på Campus i Varberg.
– Det jag själv är mest stolt över under mina 15 år är att jag i princip själv skrivit eller medverkat till samtliga remissvar till myndigheter och regeringskansliet sedan 2011. Det andra är när vi tog fram YH-utbildningen. Jan-Åke var ordförande för utbildningens ledningsgrupp från hösten 2008- till sommaren 2010 – och jag var därefter ordförande från hösten 2010 t o m examen juni 2019. Det är där Lars Jacobsson numera är ordförande.
Vilken är din ”hjärtefråga” kring vindkraft just nu?
JL:
– Jag vill se en förbättring av den lokala förankringen av vindkraftsprojekt. Ett problem just nu är att det är övervägande utländska ägare, som inte är närvarande i tillräckligt hög grad. Och med sociala medier har det blivit lättare för motståndsgrupper att organisera sig och få mycket utrymme i debatten.
CAP:
– Jag ser också hur motståndet ökar och acceptansen minskar i samhället. Det finns en slags rädsla, som bland annat beror på den stordrift och kommersiella industri som vindkraften har utvecklats till. Tidigare fanns det många vindkraftskooperativ, och det var en positiv folkrörelse som folk såg att de hade nytta av. Det var en framgångsfaktor och jag tror att man måste tillbaks till något sådant om vi ska få en ökad lokal acceptans.
Vilka ser du som de viktigaste utmaningarna för svensk vindkraft?
CAP:
– En av utmaningarna är i alla fall att ”lösa upp de knutar” som finns kring vindkraftsfrågor i samhället. Ett viktigt steg i den riktningen är att få en politisk enighet, ett samförstånd likt det som fanns för fem-sex år sedan när det gick att få till Energiöverenskommelsen mellan M, KD, C, MP och S.
JL:
– Det är jätteviktigt att få folk att förstå att den elproduktion vi behöver i samhället måste få synas. Det går inte att gömma den. En annan sak är att besluten kring var vindparker ska placeras styrs av alltför ”inrutade” tankesätt. Nu håller man sig ofta hårt till kommungränser på land, eller lägger havsparker precis utanför kommunalt vatten för att slippa veto-risken. Det måste till ett annat synsätt kring detta.
Och vilka är de viktigaste möjligheterna?
JL:
– Jag ser positivt på framtiden. Det finns ett stort tryck på att vi ska etablera mer förnybar elproduktion i Sverige. Både för att vi ska bli mer självförsörjande och för att teknikutvecklingen kräver mer el. Då är landbaserad vindkraft det snabbaste och billigaste sättet. Sverige har stora möjligheter att växa som nettoexportör av el, det gäller bara att vi tar till vara på möjligheterna.
CAP:
– Samhällets energiomställning, med en ökad elkonsumtion är helt klart något som påverkar branschen mycket positivt. Näringslivet driver på om att få till mer vindkraft, eftersom man vill ha tillgång till el till rimliga kostnader. Där har vindkraften en stor fördel jämfört med annan elproduktion, som den betydligt dyrare kärnkraften.Men det får inte handla om vindkraft kontra kärnkraft, något som försvårar utbyggnaden av el för närvarande.
Vad kommer du att ha för ”vindkraftsengagemang” när du slutar i styrelsen?
JL:
– Jag kommer att fokusera på arbetet med Wind Sweden, det konsultbolag som jag startade tillsammans med Mikael Palmqvist för fyra år sedan. Vi arbetar med affärsutveckling inom förnybar energi åt våra kunder, och verksamheten har växt mycket sedan starten. Det är stor efterfrågan på våra tjänster, och vi märker att det kommer att bli ett ännu högre tryck framöver.
CAP:
– Jag håller med ålderns rätt – jag fyllde 75 år i januari – på att avveckla en del av mina olika uppdrag. Det jag kommer att behålla är att vara ledamot i SERO, Sveriges Energiföreningars Riksorganisation, där vi arbetar för att klara en framtida klimatomställning som innebär ett ökat behov av förnybar energi och energieffektivisering. Dessutom har jag kvar mitt eget konsultbolag bolag CAPEM AB som jag startade när jag som 67-åring gick i pension. Där arbetar jag med miljö- och energiuppdrag, bland annat värdering och försäljning av äldre vindkraftsverk.
