Svensk Vindkraft är en producentorganisation som företräder ca 800 av Sveriges mindre och mellanstora producenter av vindkraftsel. Våra medlemmars engagemang är en förutsättning för att Sverige ska nå ett 100 % förnybart energisystem år 2040. Då kommunernas planer för vindbruk påverkar både våra medlemmars villkor och de nationella målen vill vi dela med oss av vår kunskap i samrådsprocesserna.
Sveriges nationella mål att nå en elförsörjning som är till 100 % förnybar 2040 samt den snabbt fortskridande elektrifieringen av samhället kräver ett delat ansvar för att möjliggöra den nödvändiga omställningen. Allt för många kommuner tenderar idag att lämpa över detta ansvar på ”någon annan” som ska garantera den egna kommunens framtida energibehov trots att Sverige står inför ett kommande effektunderskott. Därför är det positivt att Smedjebackens kommun tar ansvar för att möjliggöra vindbruk samt tar höjd för både effektbehov och framtida teknikutveckling. Teknikutvecklingen i den förnybara energisektorn har gått med en svindlande fart de senaste tjugo åren vilket tydligt visar att det inte går att detaljplanera vilka lösningar som kommer att finnas tillgängliga inom tidsramen för Översiktsplanen.
Det är positivt att Smedjebackens kommunen pekar ut vilka områden som är lämpliga för vindbruk men också att kommunen tydligt pekar ut vilka områden som ses om olämpliga. Svensk Vindkraft finner det beklagligt att kommunen väljer att minska antalet områden då behovet av tillgänglig mark för vindkraftsetablering är stort. Svensk Vindkraft menar att riksintresset för friluftsliv samt vindkraft kan samexistera, precis som kommunen lyfter fram i stycket om Friluftsliv på sidan 17.
Det är positivt att Smedjebackens kommun tar hänsyn till pågående teknikutveckling och inte inkluderar höjdbegränsningar i planen. Däremot kan det vara klokt att ompröva eller omformulera skrivningarna på sidan 5:
• Vid addering av nya verk till en befintlig grupp, skall de nya verken inordna sig i de befintliga verkens struktur. Om möjligt bör verk av samma storlek och typ väljas.
• Avstånd mellan grupper bör helst vara 5 km, men får åtminstone inte understiga 3 km.
• Grupper bör ordnas utifrån det specifika landskapssammanhanget. Geometriska mönster kan
underlätta hur man läser och uppfattar gruppens idé.
• Vindkraftverk inom en grupp bör vara lika; det vill säga vara av samma typ, ha ungefär samma höjd, samma färgsättning samt rotera åt samma håll.
Ett vindkraftsverks beräknade tekniska livslängd är 25 – 30 år medan behovet av den energi en park genererar kommer sannolikt fortsatt efterfrågas. Detta kan innebära ett framtida behov av så kallad re-powering av verken. Re-powering innebär att delar eller hela befintliga verk kan bytas ut men att man utnyttjar de förutsättningar som redan finns på platsen. Vilken sort, eller storlek de framtida verken kommer att ha är omöjligt att sia om i dagsläget. Därför kan de föreslagna skrivningarna ha en inlåsande effekt för nödvändiga framtida förändringar. Re-powering är en viktig åtgärd för att följa Miljöbalkens krav på bästa teknik samt effektiv mark- och materialutnyttjande.
Hur grupper av vindkraftverk ordnas beror främst på hänsyn till omgivande begränsningar, vindriktning, höjd och platsens förutsättningar för bästa möjliga energiutvinning och bör därför tydligt ha högre prioritet än geometriska mönster.
Frågan om ljud och risken för eventuellt buller från vindkraftverk är en viktig fråga som noga regleras och prövas i samband med tillståndsprövning vilket redovisas i dokumentet. På s 14 finns stycket: Tidigare har Naturvårdsverket angett att riktvärdet 40 dBA ska kunna skärpas med 5 dB vid bostäder som ligger i ett vindskyddat läge i förhållande till vindkraftverken. I praktiken har det visat sig svårt att bedöma och kontrollera förekomsten av vindskyddade lägen och att en låg bakgrundsnivå inte är ett skäl för ett strängare riktvärde för vindkraftsbuller, därför står inte Naturvårdsverket inte längre fast vid detta.
Då vägledningen inte används av Naturvårdsverket är det mindre intressant att ha med denna skrivning i planen då den riskerar att skapa otydlighet. Därför föreslår vi att stycket stryks.
Vindbruksplanens stycke om Naturvärden på sidorna 16 – 17 tar upp frågan om fladdermöss och vindkraft. Här vill vi uppmärksamma Smedjebackens kommun på att forskningen vad gäller fladdermöss och vindkraft gått framåt och man vet nu att stoppreglering är en effektiv skyddsåtgärd. I maj 2017 kom den uppdaterade syntesrapporten nr 6740 gällande Vindkraftens påverkan på fåglar och fladdermöss från Naturvårdsverket. Forskningen som syntesrapporten baserar sig på, visar att det finns ett starkt samband mellan väderlek och fladdermössens aktivitet i höjd med vindkraftverkens rotorer. Genom att man identifierat vilken tid på året samt vid vilken temperatur och vindstyrka fladdermössen tenderar att vara aktiva i rotorhöjd, blir det möjligt att minska negativ påverkan på fladdermöss genom att använda stoppreglering.
Stoppreglering innebär (enligt rekommendationerna i rapport 6740) att vindkraftverken står stilla vid vindhastigheter <6 m/s i de fall då temperaturen samtidigt är >14 °C. Den generella rekommendationen i t ex södra Sverige är att stoppreglering används under perioden 15 juli till 15 september. Stoppreglering behöver ej användas vid kraftigt regn eller dimma, då fladdermössen inte förväntas vara aktiva vid rotorhöjd under dessa förhållanden.
Stoppreglering anses idag vara en effektiv skyddsåtgärd vad gäller att minska dödligheten för fladdermöss och användandet av metoden har angetts som villkor i många vindkraftsparkers miljötillstånd.
I rapporten nr 6827 ”Nordfladdermus och barbastell” från Vindval, utgiven i maj 2018, beskrivs hur nordfladdermus och barbastell påverkas av vindkraft och hur detta bör hanteras. Slutsatsen är att den direkta effekten från vindkraft på de båda arterna antagligen är liten. Negativa effekter kan dock uppstå sekundärt genom att fladdermössens livsmiljö förstörs, exempelvis om tillfartsvägar öppnar tidigare intakta skogsområden för skogsbruk. Rekommendationen i rapporten är att naturvårdsinsatser bör koncentreras på att skydda skog med naturskogsliknande kvalitéer som utgör fladdermössens livsmiljö. Att som i dag använda skyddszoner runt kända boplatser, inom vilka vindkraftverk inte får byggas, är inte en effektiv åtgärd för att skydda bestånd av barbastell.
Svensk Vindkraft vill avslutningsvis framföra att Vindbruksplanen är väl genomarbetad och sätter möjligheterna och nyttorna med vindkraft i lokal, regional, nationell och global kontext gällande miljö- och klimatpåverkan samt åtgärder för att nå uppsatta miljömål.
Jeanette Lindeblad, ordförande Svensk Vindkraft
Falkenberg 2022-01-31
